Gillar inte att vänta

Jag har en dejt nu. Eller nä, han skulle varit här vid 1730-tiden.
Ännu inte här. Kaffet är på, såklart.
Han är projektet jag nämnde innan & förseningen är den största grejen till att jag är tveksam.
Vi har träffats innan. I vintras, mellan november & december, nångång. Jag gillade honom då. Som fan. Planerade att han skulle följa med mellan jul & nyår till syrran. Det var det ingen som visste, för planen som bara var min egen hann inte bli verklig.
Jag bröt med honom. Inte för att känslorna inte fanns där, utan för att han inte var klar med sin gamla skit. Och för att han inte hade tid att engagera sig. Mycket skit blev det, han ville nog ha kakan & äta upp den (läs; mig).
Precis innan jag träffade Kaj, tog han kontakt med mig & ville bjuda ut mig på en dejt.
Jag blev glad, jätteglad & tackade ja. Han blev sjuk & kunde tydligen inte meddela mig att han inte kan smsa eller mejla när han är sjuk. Skitstövel!
Jag träffade Kaj & blev duktigt förälskad på en gång! :D
Trots det, så har tanken på Henke (han heter så) dykt upp då & då.
När jag tyckte att min sorgeperiod var över, kontaktade jag Henke & bjöd över honom på kaffe. Dvs, OM han har tid att engagera sig! Jävligt stort OM. Jag kan inte sitta här som en jävla "stand by"-knapp. Det har jag också talat om för honom innan. En sen kväll när jag & Rebecka var på O´Learys, skrek jag till honom i telefon precis de orden. Sen la jag på. Jag var så nöjd. Rebecka höll på att skratta ihjäl sig, om jag inte missminner mig. Jag också.

Nu sitter jag här & vet inte om jag vill detta. Jag tänker träffa honom idag, om han nu behagar dyka upp.. Han vet mycket väl att jag inte uppskattar att behöva vänta, om det inte är akutläge, såklart. Bastard!