På tal om att längta..

Igår fick jag ett litet bryt på Jens. Igen.
Tycker verkligen att jag gjort klart att jag inte vill ha "din Jens", "min Sofie".
Vill inte heller ha att han längtar efter mig eller att han saknar mig.
Det kom igår ändå. Ringde upp & talade om att han skrämmer mig med det snacket 6 att om han inte dämpar sig, så drar jag.

Glömde ju säga att anledningen att Växjö backade, var helt enkelt att det kom för mycket känslor på direkten. Att han är rädd för att blí sårad. Vem fan är inte det..? Är inte det en risk man måste ta??